Europadagen firas årligen den 9 maj och markerar det omvälvande ögonblicket i europeisk historia som kallas Schuman-deklarationen. Den 9 maj 1950 höll Frankrikes utrikesminister Robert Schuman ett tal där han föreslog skapandet av en europeisk kol- och stålunion. Denna sammanslagning av viktiga resurser skulle sammanfläta Frankrikes och Västtysklands ekonomier så djupt att krig mellan dem inte bara skulle vara otänkbart utan “materiellt omöjligt”.
Schumans vision lade grunden för den Europeiska Union vi känner idag. Detta djärva förslag kom bara fem år efter andra världskrigets förödelse, en konflikt som hade slitit isär kontinenten och lämnat miljoner döda. Schumandeklarationen var inte bara idealistisk; den erkände att varaktig fred och välstånd i Europa var beroende av samarbete och en gemensam känsla av syfte.
Ekon från Churchill
Den brittiske krigsledaren Winston Churchill, en förkämpe för europeisk enhet även under kriget, hade formulerat liknande idéer. I ett tal 1946 förklarade han minnesvärt:
“Det första steget i återskapandet av den europeiska familjen måste vara ett partnerskap mellan Frankrike och Tyskland. Det kan inte bli någon väckelse av Europa utan ett andligt stort Frankrike och ett andligt stort Tyskland.”
Churchills ord och Schumans deklaration överensstämde med ett bredare erkännande av att Europa, om det skulle överleva och frodas, måste överskrida de nationalistiska rivaliteter som hade plågat kontinenten i århundraden.
Europadagen idag: En påminnelse och en uppmaning till handling
Idag firas Europadagen i hela Europeiska unionen. Det är en dag med festivaler, öppet hus vid EU-institutionerna och aktiviteter utformade för att främja en känsla av europeisk identitet. Samtidigt är det dags att reflektera över de svårvunna framgångarna och de pågående utmaningarna som EU står inför.
Europadagen står nu som en påminnelse om de gemensamma värderingar och mål som binder samman europeiska nationer. Den firar en strapatsrik och hård vunnen gemenskap i en region som präglas av århundraden av kaos. Men det är också en dag för kritisk reflektion. När europeiska nationer brottas med stigande populism, splittring i migrationspolitiken och kriget i Ukraina, tvingar Europadagen oss att konfrontera enhetens bräcklighet och det pågående arbetet som krävs för att upprätthålla den.
Arvet från Europadagen tvingar fram ett återupptagande till dess grundläggande principer: en vilja att kompromissa, en tro på ett delat öde och åtgärder mot dem som försöker undergräva samarbetet för en begränsad nationalistisk vinning. Först då kan Europa fortsätta som en ledstjärna för fred och välstånd under 2000-talet.
Det är en påminnelse, men ändå dämpas firandet av stigande nationalism, en ideologi som alltid leder till krig och lidande, utan undantag. Europeisk historia har varit en ständig påminnelse om denna sanning, vilket återigen manifesteras i det pågående Ukraina-kriget som hotar stabiliteten i Europa. För att använda Tysklands förbundskansler Olaf Scholz ord:
“Europadagen påminner oss om att fred inte kan tas för given. Historien har lärt oss att vi alltid måste försvara de värden av samarbete och integration som Europa förkroppsligar.”
Europadagens evenemang i år betonade behovet av att skydda det europeiska projektet mot interna och externa krafter som hotar att destabilisera det. Europadagen förblir inte bara ett firande utan en påminnelse om de pågående ansträngningarna för ett välmående, fredligt och enat Europa.
Författad av
LarsGöran Boström
Öppnar i ny tab